Idag har det varit oväder här.

När husse kom hem så går han och Mitzi ner och tittar till båtarna. Efter några minuter kommer han in och ropar att "nu har vi problem". Jag svarade "jag vill inte höra!". Det fick jag ändå.

Det visade sig att en av roddbåtarna hade slitit sig så vi var tvungna att få i den andra och försöka ro ifatt den. Ingen visste när den hade slitit sig eller vart den tagit vägen. Den kunde lika gärna flutit iväg till Nynäshamn, eller Gotland för den delen.

Vi bestämde att vi tar med Mitzi eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta. Hon var så duktig och hoppade i båten fast det var lite läskigt. När hon väl kommit i så var hon helt cool och såg ut som om hon aldrig gjort annat än åkt båt.
Som tur var hade den förrymda roddbåten fastnat på en grannes brygga så det tog inte lång stund alls.

När vi hade kommit i land så snodde Mitzi en flytväst och rusade runt tomten. Inte en chans att hon tänkte släppa ifrån sig ett sånt kap!
När hon var färdig med den så tog hon en kotte och kastade (tappade?) ner i båten och hoppade i utan tvekan för att hämta den. Hon kommer bli en fantastisk "båthund".

Jag har börjat att gå vidare från att bara träna positionen i fot utan kommando till att försöka komma vidare men är så rädd att förstöra något att jag inte vågar använda kommandot "fot". Jag har börjat säga "häl" (nä inte heel utan HÄL ) istället, haha. Känns som om jag målar in mig själv i ett hörn av rädsla för att göra något fel och förstöra kommandon.

Iallafall så började jag lära in det något larviga "hälkommandot" häromdagen.

Jag ljuger inte om jag säger att det tog max 5 minuter innan Mitzi fattade vad "häl" betyder och kastade sig in till min sida.

Hon är så galet smart den där hunden så jag tror nästan hon är för bra för mig.