Eller "ung odräglig hoffeslyngel säljes för 5 kronor + ett äpple"!

Naaa, riktigt så illa är det inte men tanken slog mig en stund igår måste jag erkänna.
Igår skulle vi först lägga spår och sen gå en långpromenad och köra linträning. Det började med att jag la ett spår som gick över en hel del asfalt och grus. Därför gjorde jag det inte så långt eftersom vi bara spårat i skog och mark tidigare, men vad hjälpte det.

Under tiden gick Thomas en promenad med Odju...f'låt, Mitzi. När de kom tillbaka så visade han Mitzi början på spåret och så var hon iväg - åt helt fel håll. Det var bara att börja om igen...och igen. Mitzi bara flög omkring och fick förmodligen upp doft av andra hundar och annat skoj. Hon var allmänt okontaktbar och struntade totalt i nåt spår, vadå matte var ju där! "Vi" försökte med att få henne på rätt spår längre fram men det slutade bara med att vi fick avbryta och Thomas och jag rök ihop som två ilskna (mest jag då) bin.

Till slut så kom vi iväg till ett ställe där vi kunde gå en längre promenad. Först så fick vi gå med koppel en bra bit. Det var ingen lek med en hund som for åt alla håll och drog i kopplet som en tok, hon som har/hade blivit så bra på att gå i koppel.
Iallafall efter en mardrömspromenad så kom vi fram till stigen där hon skulle få på sig selen med linan/repet. Helt plötsligt så vet inte min snart 1,5-åriga hund vad "sitt" är. Det är som om det bara rullar runt ärtor i hjärnan på henne. Efter mycket om och men kom vi iväg och hon var ganska duktig en stund men så kom vi fram till ett utsiktstorn och gick upp. När vi skulle ner så blev Mitzi så upplivad så hon började hoppa och bitas, helt obrydd om vad vi sa. Det gick ju inte att få tag i henne för att stoppa så det blev ju en del tjuvnyp och blåmärken.

Så kom vi äntligen iväg igen. Då springer hon runt mig med repet och drar på en fågel med det att linan snor sig runt min ena fotled, hade gympaskor utan strumpor, och sliter av skinnet så det blir ett långt blödande sår runt halva fotleden. Jag sa ingenting mer än att jag kallade in henne men innerst inne hade jag kunnat mörda just då. Tror faktiskt det rök ur öronen.

Så går vi vidare men vad tror ni händer, jo exakt samma sak EN GÅNG TILL! Så den där jäkla linan med den jäkla hunden i andra änden tar ett varv till runt min fotled, i samma sår.
Har inte varit så arg på Mitzi sen hon bet mig jättehårt i bröstvårtan när hon var ca. 8 månader. Jag tyckte det var bäst att inte prata eller hantera henne alls just då så Thomas fick koppla henne och så blev det koppelpromenad resten av vägen.

Ja, ville bara berätta om vår härliga söndag! 

Återanvänder en bild som på nåt sätt visar Mitzis sanna jag!   

Verkar som om vi fått en primadonna i huset.

En som minsann vääägrar gå ut i regnet utan regntäcke. Hon kan gå ut om man säger åt henne men helst inte och hon går då och tittar på mig med kisande blinkande ögon de första stegen ut från taket. Som tur är går det över om vi går på en längre promenad. Då glömmer hon att det regnar för att det är så mycket skoj ute.

Hennes regntäcke börjar bli väldigt litet på längden. Halva rumpan sticker ut snart.

Vi skaffade ett nytt men fick lämna tillbaka det på grund av läckage. Måste köpa ett nytt som passar, blir dock ett annat märke än det vi fick lämna tillbaka nästa gång.

Vill gärna ha ett Hurtta lifeguard storm. I gult.

Märkligt förresten att det är så olika storlekar på olika märken. Man tycker ju att 65 cm är 65 cm oavsett märke. Det Mitzi har nu (från Hööks) är 65 cm och för litet men det 65 centimeters Hurtta vi har provat sitter perfekt.

När vi tränar inkallning så kommer Mitzi i absolut full fart, vilket jag älskar.
Problemet är bara att hon gärna antingen använder mig som stoppkloss eller tar ett tag i min armbåge eller nyper i någon annan del som passar för tillfället. Rent instinktivt så viker jag undan ibland fast jag försöker låta bli. Det gör ONT att få ett helt hoffegarnityr med full fart i armen.

Samtidigt vill jag ju behålla farten och glädjen så hittills har jag inte gjort något för att stävja det hela mer än lockat henne rätt med handen och ibland haft godis i handen. VILL ju att hon ska fortsätta vara så PÅ som hon är men det blir ju inte så snygga ingångar precis. Snarare en krasch!

Om någon har tips tar jag gärna emot det men jag vill inte "Cramp her style." om ni förstår vad jag menar?

Vi var ute och spårade i går, det vill säga jag la spåret, ett relativt långt och jobbigt spår, och hämtade Mitzi och Thomas så promenerade vi till spåret som jag hade lagt. En promenad på ungefär en halvtimme.

Jag satt mig på en sten och väntade vid spårets början så fick husse släpas runt. Det gick jättebra!

När de kom tillbaka så säger T "Vad är det hon har på benen?". Jag kollar och ser att det ser ut som blod, benen är helt röda. Blev naturligtvis jätterädd och började undersöka henne men hittade ingenting.
Drar då med händerna på benen och inser att det inte är blod jag får på händerna utan blåbär hahaha. Vilken lättnad!