Eller "ung odräglig hoffeslyngel säljes för 5 kronor + ett äpple"!

Naaa, riktigt så illa är det inte men tanken slog mig en stund igår måste jag erkänna.
Igår skulle vi först lägga spår och sen gå en långpromenad och köra linträning. Det började med att jag la ett spår som gick över en hel del asfalt och grus. Därför gjorde jag det inte så långt eftersom vi bara spårat i skog och mark tidigare, men vad hjälpte det.

Under tiden gick Thomas en promenad med Odju...f'låt, Mitzi. När de kom tillbaka så visade han Mitzi början på spåret och så var hon iväg - åt helt fel håll. Det var bara att börja om igen...och igen. Mitzi bara flög omkring och fick förmodligen upp doft av andra hundar och annat skoj. Hon var allmänt okontaktbar och struntade totalt i nåt spår, vadå matte var ju där! "Vi" försökte med att få henne på rätt spår längre fram men det slutade bara med att vi fick avbryta och Thomas och jag rök ihop som två ilskna (mest jag då) bin.

Till slut så kom vi iväg till ett ställe där vi kunde gå en längre promenad. Först så fick vi gå med koppel en bra bit. Det var ingen lek med en hund som for åt alla håll och drog i kopplet som en tok, hon som har/hade blivit så bra på att gå i koppel.
Iallafall efter en mardrömspromenad så kom vi fram till stigen där hon skulle få på sig selen med linan/repet. Helt plötsligt så vet inte min snart 1,5-åriga hund vad "sitt" är. Det är som om det bara rullar runt ärtor i hjärnan på henne. Efter mycket om och men kom vi iväg och hon var ganska duktig en stund men så kom vi fram till ett utsiktstorn och gick upp. När vi skulle ner så blev Mitzi så upplivad så hon började hoppa och bitas, helt obrydd om vad vi sa. Det gick ju inte att få tag i henne för att stoppa så det blev ju en del tjuvnyp och blåmärken.

Så kom vi äntligen iväg igen. Då springer hon runt mig med repet och drar på en fågel med det att linan snor sig runt min ena fotled, hade gympaskor utan strumpor, och sliter av skinnet så det blir ett långt blödande sår runt halva fotleden. Jag sa ingenting mer än att jag kallade in henne men innerst inne hade jag kunnat mörda just då. Tror faktiskt det rök ur öronen.

Så går vi vidare men vad tror ni händer, jo exakt samma sak EN GÅNG TILL! Så den där jäkla linan med den jäkla hunden i andra änden tar ett varv till runt min fotled, i samma sår.
Har inte varit så arg på Mitzi sen hon bet mig jättehårt i bröstvårtan när hon var ca. 8 månader. Jag tyckte det var bäst att inte prata eller hantera henne alls just då så Thomas fick koppla henne och så blev det koppelpromenad resten av vägen.

Ja, ville bara berätta om vår härliga söndag! 

Återanvänder en bild som på nåt sätt visar Mitzis sanna jag!