När vi funderade på att skaffa hoffe så gjorde jag en rejäl research, det är sådan jag är.

En av de saker jag läste om rasen var att de är mattjuvar av rang. Jaja tänkte jag, vilken hund är inte det?
HAHAHAHAHAHA vilken dummerjöns jag var!

Här snackar vi inte vanliga små mattjuvar utan mattjuvar i elitserien, riktiga PROFFS alltså.

Mitzi kan utan att skämmas eller visa en min stjäla en smörgås ur min hand om jag råkar titta en aning åt sidan. Eller varför inte stjäla en hel lunchtallrik när husse sträcker sig efter senapen? Annars går det bra att lyfta ner en stekpanna, i teflon visserligen, från spisen och glufsa i sig hela innehållet –  allt utan en enda ljud.

En dag hittade jag henne stående på skrivbordet ätandes kattmaten som står där. Säger man nej eller apapapp så skiter hon fullständigt i det utan fortsätter ändå. Att få sno maten är mer värt än obehaget som kan tänkas komma.

Så ni som inte har hoffe, än, märk mina ord: DE ÄR PROFESSIONELLA MATTJUVAR!

Idag har vi börjat sätta upp staket i nät (vid sommarstugan) så inte Mitzi ska gå in på grannens tomt. Hon har lite svårt att komma ihåg var tomtgränsen går när hon ser fåglar på granntomten.

Såhär blir det.

Jahapp, då börjas det! Två prominenta herrar var på besök idag. Jag hörde något utanför huset och tittade ut. Vad får jag se om inte två blonda friare som lunkar runt och kissar in tomten.

Det var nya grannarnas två, stoora, goldenhanar som hade fått upp vittring på vår löpande lilla tjej.

Jag gick ut och försökte locka på dem men de tittade glatt och viftade lite på svansen medan de fortsatte att markera vår tomt.  En av dem var så noggrann att han la en stor hög vid vårt hus också.
Medan jag var ute och kollade på grabbarna så hör jag hur någon visslar så jag ropar att - om ni letar efter två lurviga herrar så är de här!
Grannarna kom genom skogen för att hämta sina vovvar. Jag talade om att de är hjärtligt välkomna att komma och hälsa på när damen har slutat löpa.

Ska bli jätteskoj att Mitzi får två lekkompisar här hemma! Nya grannarna (som jag inte hade träffat förut) blev jätteglada när de hörde att Mitzi var en tjej så hon kunde leka med deras hanar. De hade undrat om grannhunden var tik eller hane.

Det har varit lite dåligt med bloggandet här men nu får jag ta och uppdatera lite.

Mitzi har fyllt 1 år!

Fyra dagar efter ettårsdagen så började hon löpa för första gången. Så nu är hon inne i sitt första löp. Märks inte så jättemycket på henne än, hon är mer eller mindre som vanligt.

I häromdagen skulle vi gå ut på en sista kissrunda sent på kvällen när Mitzi helt plötsligt drar som en avlöning in i skogen från tomten. Vi ropade utan respons, inte alls likt henne. Jag blev så stressad att jag tog bilen och åkte upp på vägen (en liten privat väg med vägbom) för att se om hon dragit dit. Nix ingen Mitzi!
När jag kommer tillbaka efter ett par minuter så sitter hon snällt vid parkeringen och väntar. Troligen hade hon inte alls varit långt borta utan bara en liten bit in i skogen, en liten skogsremsa som går mellan vår tomt och vägen. Hon struntade helt enkelt i oss.

Dagen efter så förstod jag varför hon drog. Det var vildsvinsspillning och "bökspår" precis där hon stack iväg. Hon har jagat bort rådjur från tomten tidigare. Hon jagar bara bort dem och vänder sen.
Jag är livrädd för att hon ska hamna i konflikt med vildsvin. Har till och med funderat på en skyddsväst men det verkar som om hon inte är intresserad av att gå i clinch med dem utan "bara" jaga bort dem från sitt revir. I skogen är hon mest intresserad av att äta deras bajs.

Idag har vi varit ute och åkt roddbåt. Vår "riktiga" båt ligger i Göteborg så det är lite långt att åka till den. Får vänta och längta tills den kommer till Stockholm.

Både Mitzi och Nessa var med i båten. Tyvärr så har inte Mitzi någon flytväst ännu men Nessa hade såklart kattflytväst på sig.

Har lite svårt att bestämma mig för vilken flytväst vi ska köpa till Mitzi. Den måste vara både funktionell, säker, snygg och skön, sen är det ju toppen om den inte kostar skjortan.

Coola rara Nessa!

Här ser det ut som om Mitzi drar Nessa i örat men det gör hon inte hihi.

Fina Mitzi!

Hon ser ut att ha det ganska trevligt på sjön.

Lite mys med husse på bryggan.

Idag har det varit oväder här.

När husse kom hem så går han och Mitzi ner och tittar till båtarna. Efter några minuter kommer han in och ropar att "nu har vi problem". Jag svarade "jag vill inte höra!". Det fick jag ändå.

Det visade sig att en av roddbåtarna hade slitit sig så vi var tvungna att få i den andra och försöka ro ifatt den. Ingen visste när den hade slitit sig eller vart den tagit vägen. Den kunde lika gärna flutit iväg till Nynäshamn, eller Gotland för den delen.

Vi bestämde att vi tar med Mitzi eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta. Hon var så duktig och hoppade i båten fast det var lite läskigt. När hon väl kommit i så var hon helt cool och såg ut som om hon aldrig gjort annat än åkt båt.
Som tur var hade den förrymda roddbåten fastnat på en grannes brygga så det tog inte lång stund alls.

När vi hade kommit i land så snodde Mitzi en flytväst och rusade runt tomten. Inte en chans att hon tänkte släppa ifrån sig ett sånt kap!
När hon var färdig med den så tog hon en kotte och kastade (tappade?) ner i båten och hoppade i utan tvekan för att hämta den. Hon kommer bli en fantastisk "båthund".

Jag har börjat att gå vidare från att bara träna positionen i fot utan kommando till att försöka komma vidare men är så rädd att förstöra något att jag inte vågar använda kommandot "fot". Jag har börjat säga "häl" (nä inte heel utan HÄL ) istället, haha. Känns som om jag målar in mig själv i ett hörn av rädsla för att göra något fel och förstöra kommandon.

Iallafall så började jag lära in det något larviga "hälkommandot" häromdagen.

Jag ljuger inte om jag säger att det tog max 5 minuter innan Mitzi fattade vad "häl" betyder och kastade sig in till min sida.

Hon är så galet smart den där hunden så jag tror nästan hon är för bra för mig.

Äntligen är våren här på riktigt!
Är verkligen ingen vintermänniska, skulle helst gå i ide hela vintern om det vore praktiskt möjligt.

Här promenerade vi idag. Utan snö. Utan att halka. Utan ATT FRYSA!

Idag har Mitzi fått ligga i den innätade kattgården. Det trivs hon toppen med fast den inte är mer än kanske 6x3 meter. *gissar*
Hon har samlat en massa jordigt skräp, träbitar, ben och leksaker som hon ligger och myser med. Hon har varit där förut men inte så länge som idag.
Jag har koll på dem genom fönstret hela tiden eftersom det är en innätad altan som går längs med stugan.

I förrgår så skulle jag ut på morgonpromenad med Mitz. Vi brukar gå på en skogsstig med berg på ena sidan och vatten på andra sidan. Iallafall så gick vi där som vanligt, Mitzi var lös, och rätt vad det var så hoppar hon ut på isen. Jag ropade men hon bara fortsatte utåt på den tunna isen.
Jag blev riktigt rädd och började springa åt andra hållet så hon skulle följa med mig. Japp hon vänder men i samma sekund som hon gör det så brister isen. Vilken panik!

Jag rusade ut i vattnet men kom bara fram till iskanten som var i höjd med mina höfter. Mitzi var ca. 10 meter för långt bort. Försökte lägga mig på mage på isen men den höll inte till min förfäran. Började slå sönder isen för att komma närmare medan jag försökte locka Mitzi att simma till iskanten och släppa det lilla flaket hon klamrade sig fast vid. Till slut så släppte min tappra vovve flaket och tog sig upp på isen och i land.
Vi sprang hem, hon helt blöt från topp till tå och jag blöt upp till magen. Mitzi var dock lika glad för det, hon var helt obrydd över vad som hade hänt.

Efteråt började jag tänka på hur illa det hade kunnat gå. Hon hade kunnat hamna under isen. Blir helt gråtfärdig bara jag tänker på det.

Tro bara inte att hon lärde sig något. Nädå dagen efter skulle hon ut på den tunna isen igen men nu lydde hon direkt iallafall. Nu har iallafall äntligen isen släppt här idag så jag kan känna mig lugn.

Ikväll när Thomas skulle gå ut en sväng med Mitzi så går de förbi vår (sura hundhatande) granne och vovven var lös som hon ofta är. Hon går aldrig ner på deras tomt men just idag så gör hon en tjurrusning ner till deras garage och snyter åt sig ett oöppnat paket med räkost som de förmodligen tappat när de varit och handlat.
Thomas försökte locka till sig henne med mutor, fjäsk och list (haha).

Till slut så hämtar han mig så jag får gå ut och försöka få tag på det där jäkla paketet. Jag provade med allt såsom byteshandel, springa med leksak, ryta till, men hon bara sprang omkring som en galning med sitt, i sina ögon, fantastiska fynd i munnen. När vi väl lyckas tränga in henne mellan oss så är det ju bara skit kvar av paketet såklart och det mesta av räkosten uppäten. Så pinsamt!

Hoppas verkligen inte grannarna har sett något. Själv kan jag ju inte låta bli att fnissa bara jag tänker på det, jäkla hund!